Jag bestämde mig från början för att väva något med grovt garn. Eftersom jag fick börja i 20-draget så bestämde jag mig också för att inte inrikta mig mot att göra något speciellt, utan helt koncentrera mig på att prova mig fram, med olika garner och olika färger och grovlekar.
Jag varpade bara 152 trådar eftersom jag inte ville väva så brett. Eftersom jag ville kunna variera mig så mycket som möjligt så solvade jag rakt genomgående med bara ett stygn på varje skaft.
Ett stygn är det antal varptrådar som använda i bottensolvningen. Jag hade korskypert, som består av 4 skaft i min bottensolvning och därför består ett stygn i min väv av 4 trådar.
20 drag med ett stygn per drag blir 80 trådar och då fick jag 72 trådar över, det vill säga 18 stygn. Dessa 18 stygn fördelade jag så att jag hade 6 i varje sida och 6 i mitten av väven och jag solvade dem på ett x-skaft.
X-skaft är ett skaft som sitter fast, inte går att höja och där alltid bottensolvningen visas i väven.
På det viset så har jag delat in varpen i 5 olika delar där jag kan bygga mönster på två av dem.
Den första varpen jag satte upp var enfärgat vit och den andra vit i bottensolvningsfälten och två olika blå färger i de andra.
Damast har två olika solvsystem. Först mönstersolvade jag i långa solv med små ögon, sedan solvade jag om alla trådarna till bottensolvningen med korta solv som har långa ögon.
Överbindningen gjorde jag med kontramarsch. Hade jag inte haft en sådan så hade jag fått binda upp med drälltrissor och gummiband.
Eftersom jag hade korskypert som bottensolvning så gjorde jag trampuppknytningen från skaften 3, 1, 4 och 2 till respektive trampor 1, 2, 3 och 4.
Sen var det lite smålir för att få ett bra skäl när mönstret skulle dras.
Förutom en massa prover så har jag vävt något som kanske kan bli en triptyk så småningom när jag klipper ner. Än så länge sitter båda vävarna kvar i vävstolen och jag har fortfarande lite varp kvar som jag ska se om jag kan få en sommarlöpare av.
Jag testade också att binda ihop de båda varpflätorna när den första var färdigvävd. Det var något jag aldrig testat tidigare och eftersom båda inte bestod av mer än 152 trådar vardera så tänkte jag att det kunde vara ett bra tillfälle att prova på om det skulle fungera för mig – och det gjorde det.
Jag knöt ihop trådarna en och en efter det att jag med hjälp dragit på varp nummer två. Sen drog jag försiktigt fram hela varpen till bröstbommen med knutarna igenom alla solvögonen och sen var det bara att sätta igång att väva.
Vid tangentbordet: Gunilla Lindström, 2011-12-08
Det verkar synnerligen komplicerat - och spännande, en utmaning!
SvaraRadera