Så var man till slut här.



Fornby Folkhögskola. Mitt hem det kommande halvåret.
På måndagens upprop sa rektor Per Erik att detta år, år 2011, det kommer minsann bli det bästa året någonsin. Jo, jag tror honom faktiskt.

Jag är en av Fem nya elever på Textil linjen. Tre av oss "Nya" har valt att bo på skolans internat. Jag är en av dom. Så, i söndags släppte pappa av mig med resväskor och flyttlådor och när han vände hem emot Karlstad igen stod jag där och kände samma förväntan som när man skall börja första klass.
Nu är resväskorna och flyttlådorna nästa uppackade och jag har fått erfara nästintill en hel vecka på skolan.
Tiden har bara flugit iväg. Alla nya människor man har mött. Människor som man aldrig annars kanske skulle komma i kontakt med. Människor som kan komma att bli vänner för livet. Och tänk bara på allt man kommer få lära sig. Det är spännande.
Har hunnit få se de flesta av byggnaderna på den stora vackra gården och man kan ju bara ana hur vackert det kommer vara här när våren kommer och snön väl smält bort. Miljön får mig att känna ett lugn.
I morgon är de fredag och en helg står framför oss. Fornby folkhögskola är utforskat. Nu är det Borlänges tur.

För en stund sedan sa jag Godnatt till några av eleverna i min korridor, på mina naglar sitter fortfarande färgrester ifrån gårdagens bild lektion, jag skymtar den lilla pennstumpen som är kvar efter två dagars Kroki tillsammans med konsteleverna, på skrivbordet bredvid mig ligger nålar, trådar, saxar, resårband och tyg som bara väntar på att få användas, i benen kan jag börja ana träningsvärk efter styrkepasset på internatets gym.
Jag kan inte låta bli att känna en pirrande känsla i magen när jag tänker på att jag skall få ha det så här bra hela våren.

Frida